Halvkrönika

Hallå.

Har nyss sett klart på en film som hette Alfie. Den gick på tv4 nyligen. Och det som huvudrollsinnhavaren pratade om de sista tio minutrarna påminde mig om en sak. Och det är hur falska alla människor egentligen är. Alltså på ett eller annat sätt förekommer detta i allas vardag. En enkel sak som när man frågar hur det är, kan komma tillbaka med ett falska svar. Och i grund och botten är det väl då lögnerna som skapar en "säkrare" tillvaro, att man då i stället slipper höra alla frågor om "Vad har hänt?" "Vad står på?" osv. Att med några lätta ord då kunna kringgå detta, hjälper en själv till en bättre vardag?

Men visst, detta är väl ändå den simplaste verision av lögner, finns betydligt mer invecklade historier tyvär. Visst alla har sina orsaker till varför man gör just så här, och grunden är svår att hitta. Men en sak jag själv skulle vilja forska i, är varför folk väljer att ta till liknande sätt. För att slippa allt. Vill vi undkomma uppmärksamhet? Känner vi oss "värdelösa"/"ensamma"? Någonstans måste det ligga en förklaring bakom allt detta. Känslor är komplicerade, och det finns aldrig någon/några som kommer ha samma känslor som en annan person (menar överlag då).



Stämmer till exempel texten till denna låt?

Lies...make it better
Lies...are forever
Lies...to go home to
Lies...to wake up to

För egen del vet jag att det kan förekomma. Att jag själv säger att allt är bra osv, för att på så sätt slippa undkomma att behöva dra upp vad som nu skett osv. Frågan är bara, att om även vi vet att folk bryr sig och så. Hur vet vi då när allt är okej för en? Finns inget bra svar på vad/hur man ska göra/bete sig för att lista ut det. Är väl egentligen bara en sak som gäller då. Att man vågar lita på de personer man alltid litat på. Or?

Comments
Skrivet av: L

fan vad bra du e på att skriva :) / L

2009-05-24 @ 18:32:32

Skriv något här:

Namn:
I'll return!

E-postadress: (publiceras ej)

Länk/Bloggadress:

Egna tankar:

Trackback
RSS 2.0